Så var han här igen, han är stark, aggressiv, på trängande och jävligt efterhängsen! Det är absolut en han, och han är någon jag spenderar alldeles för mycket tid med.
I bland kommer han smygande, och i bland är det som om han slår in pannbenet på mig, sätter sig gärna som en stor bultande blåtira över höger ögat och oftast lyckas han också med att glida ner över näsan och göra illamåendet extra ihärdigt.
En dag som denna finns han redan när jag vaknar och han fanns där när jag somnade kvällen innan, han gjorde också ett besök dagen innan det, han är busy den där herr migrän.
Ja, ni förstår säkert nu vad jag menar med efterhängsen... hallå, låt mig få spendera lite tid för mig själv och med mina vänner, men nej, han dyker upp titt och gärna när det minst passar. Har jag inga tabletter då är han här som ett brev på posten (svenska posten, ska dock tilläggas) Att inte ha några tabletter är det värsta som kan hända i min vardag- migräntabletterna tar slut, och bara jag tänker på det så är han där...
Att ligga i sängen och känna att dagen går gör mig bara mer stressad så jag går upp.
Funderar på om jag kan ha en tablett någonstans, för att kunna leta stoppar jag i mig två Alvedon, dock endast för psyket, någon hjälp mot migränen ger de absolut inte.
Nej, ingen tablett någonstans...
Dricker så mycket vatten jag får i mig, ingen förändring.
Kanske ska äta något. Inget socker, inget med konstgjord smak inget som skulle kunna få mig att må illa.
15 min senare, det blir värre, dags för Kaffe, två koppar. Det hjälper inte heller.
Dags att hämta barnen- tar på mig de allra skönaste kläderna, om inte huvudet är perfekt måste allt annat vara det. Svär över mig själv för att mina solglasögon har gått sönder och jag inte köpt nya... Trycker ner kepsen så långt det går över pannan och ögonen, önskar så att jag hade en sådan där pirat lapp som jag skulle kunna sätta över höger ögat.
10 min senare, jag spyr i en rabatt.
Tänker att nu blir det nog bättre. Vilket betyder att jag kommit in i förnekelsestadiet. Jag ler, skrattar, lekparken? ja visst kan vi stanna där! Köpa godis ja men det är klart! Gunga? Varför inte?
En timma efter att jag vattnat rabatten går det inte att förneka längre- jävlar var dåligt jag mår!!! Att vi ska ut och äta en stor middag och att det är en viktig kväll gör inte att han vill försvinna snabbare.
Så vad gör jag? Jo jag börjar gå bärsärkar-gång i mitt rum,
Alla fickor på ALLA kläder kollas, jeans jackan, skin jackan, byxor, kjolar skjortor, shorts.
Jag klipper upp ett hål i fodret på två väskor, det är ju ett litet hål i varje kanske har en liten tablett trillat ner där...
Alla lådor kollas, möbler flyttas och jag kryper på golvet och in under sängen för att se om det kanske, kanske har råkat hamna någon tablett där.
Egentligen är jag medveten under hela den här proceduren om att det inte finns någon tablett, jag har ju letat lika mycket två gånger förra veckan.
Att se röran jag ställt till med ger mig bara mer migrän. Jag ger upp.
Då knackar det på dörren och grann-mamman kommer in (ryktet har spridit sig på våning 7, herr migrän är och hälsar på igen) och vad har hon i handen.... En tablett!! Bara jag ser den känner jag hur han släpper lite av det stenhårda greppet han har om mitt huvud, jag är räddad!
En och en halv timma senare:
Nu målas det naglar, nagelackslukt? inga problem!
fixar mat till barnen, byter om, pratar i telefon och så lycklig man kan vara! Känslan när han släpper taget och jag känner att han försvinner mer och mer, det är en av de bästa känslorna jag vet, jag har kontroll, allt är inte nattsvart, jag vann!!!
