"Mina" barn är mycket speciella, de talar nämligen tre språk och nu börjar även Tripp och Trapp lära sig engelska vilket dom har börjat tycka är väldigt roligt att prata med mig.
Hemma är det alltså en mix av Franska, Svenska, Hebreiska och Engelska.
Familjen pratar franska med varandra
Barnen pratar hebreiska och franska med varandra
Jag pratar engelska med pappa H
De äldre barnen pratar svenska med mig och lilla Trulls hon blandar alla språken hej vilt,
Ni kan tänka er hur det ser ut runt middagsbordet =)
Jag och lilla Trulls har vårat eget språk, hon vet mina begränsningar i hebreiska och franska och jag vet hennes i svenskan, hon lär dock betydligt snabbare än mig... hmm
Men våran mix fungerar utmärkt för oss och vi har inga problem att förstå varandra.
När Adina var här på shabbat middag första gången hade hon svårt att förstå barnens svenska och jag förstod inte varför, tills jag kom att tänka på att i början när jag kom hit och det var lika svårt för mig.
Nu vill jag dock poängtera att barnen pratar bra svenska, ibland är det bara lite svårt att hålla ordning på ordens betydelse, grammatiken och alla konstiga (slagg) ord som barnflickan använder... Och det är inte lätt att hålla ordning på grammatik, ord och uttal på fyra olika språk.
Barn är absolut de bästa språklärarna. INGA misstag är ok. Dom ger sig inte förän jag uttalar order PERFEKT. Dom har heller inga problem att säga att jag inte kan eller att jag är dålig, men leendet när jag kan är stort! Jag blir även tillrättavisad om jag uttalar något svenskt ord på ett sätt som är "fel" jag heter inte Jenny här utan Genni, råkar någon eller jag själv uttala mitt namn Jenny är hon inte sen att rätta till misstaget.
Lill Trulls pratar med mig på vägen hem från dagis:
Genni vät du, man fåj inte bjåka och inte skjika och inte jöja så (så låtsas hon slå sig själv) föj då fåj man inte gönga och inte köpa godis. Detta berättar hon för mig varje dag... kanske har jag själv påpekat detta en gång för mycket för henne =P
Och lill Trulls vill så gärna ha en "hönd" en "liten, liten som Kenzo". Hon går runt och bär på en svensk 50 öring och en halv shekel (ca 1kr) och för dessa ska hon köpa två höndar.
Djurvän som man är har jag hållt ett förmaningstal om att man måste vara snäll mot hunden, och varje gång vi pratar om hundar (vi gör det minst två gånger om dagen) så upplyser hon mig om att: man fåj inte jöja så (låtsas slå sig själv) inte slänga hönden i toaletten, inte slänga hönden i (så pekar hon på en papperskorg) och när jag frågar vad hunden äter blir svaret, smörgås.
Tre barn = tre gånger så roligt =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar